Flätans fläta
Middag
Drar o käkar i staden med bea & dan...
Behöver komma ut lite, o få i mig mat.
Solen sken
Ska snart fortsätta med plugget innan jag skickar in uppgiften. Jag är så sjukt skoltrött nu, ge mig bal & student.
Något som dock slog mig igår var att: den 7 januari var det 150 dagar kvar till studenten.. nu är det 100.. vilket betyder, det har REDAN gått 50 dagar. sjukt. sjukt. sjukt.sjukt.sjukt.
SMARRRRRIGT! Bea skickade denna bilden till mig... tack.
LIFE AS WE REMEMBER part 3
Jag minns denna hästen, eller mer korrekt denna "ponnyn" för att inte bli rättad av andra hästmänniskor. Jag älskade denna ponnyn. Vet inte varför, jag var helt värdelös på honom! Fast när vi hoppade, så gick det alltid bra. Jag minns en runda. Det gick så jäkla bra, allt var perfekt. Om de bilderna hade funnits idag hade jag säkert hittat 1000 fel på mig och hans form. Men då, DÅ var det perfekt. Jag minns att han var den absolut mest poppis ponnyn på hela stallet. Alla ville verkligen ha honom, rida honom. Tävlade jag honom? Nej. Minns hur ledsen jag var varje gång "de" bättre fick rida honom under tävlingarna men inte "jag"... haha. Idag kanske jag förstår att det inte hade blivit någon fin kombination. ÄVEN om jag hoppningen gick bra, då..
Jag saknar och minns ridningen. Jag har funderingar på att börja rida igen, hjälpa Bea ibland med sin.. Eller hoppa upp på den hästen. Sedan hitta några kontakter? Jag mååååste få komma igång igen. Återigen, jag inser inte varför jag slutade... jag red 2-3 ggr i veckan ibland. MEN minst 2 gånger i veckan.. ÅH!!
Lite allmänt störda bilder. Fråga mig inte varför... hmmm
Hittade denna.. Jag skrattade så mina tårar kom... hahaha.
mini - me
aa, mina älsklingar. Jag var lycklig där. LYCKLIG & ett fåningt leende. Saknar ridningen.
Jag kollar på mig.. Kollar hur jag såg ut. Jag ansåg mig vara super fet här. SUPER fet, jag var så sjuktligt överviktig vill jag minnas mig själv anse. Jag gick ut med hundarna VARJE dag 3 km - minst! Jag kan inte förstå, hur jag ansåg mig vara FET?!
Sedan minns jag... Denna bilden, jag minns hur jag övervägde att radera den för jag tyckte jag var så fet. men det gjorde jag inte.. Men jag minns under mina år i 7-9:an... DÅ vägde jag... hmm... men jag minns, hur fet jag tyckte jag var då. sick... herregud...
BÖRJA I TID BÖRJA I TID BÖRJA I TID BÖRJA I TID
men jag är lite glad över mina nya "geek" glasögon.... haha.. åh ne....
Maybe
WOOOOP WOOOOOOOOP
104 DAGAR KVAR, WOOOOOOOOOP WOOOOOOOOOOOOOP
Today I'm feeling good
Uppe med tuppen! Påväg till skolan, matte B väntas. Sedan gymmet innan lunch och optikern!
Senare ska jag kolla/köpa min balklänning...hoppas den passar annars lägger jag mig ner och gråter i fosterställning!
YEES, två MOMENT kvar i denna hemska jävla matte B!!!!! Mitt liv är underbart!!!
Vardag för oss ungdomar
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
Why is everything with you so complicated?
..... yes, YOU
I'd rather dance than talk with you
NEW IN
L.O.V.E
17 Mars 2007 och 17 April 2017. Minns det som igår.
Läste detta.... Ticka Jag Saknar Dig, varje dag.. Varje jävla dag. Det var på den tiden. Den tiden då det var "bra" vad hände? Fuck.
En olycka som kunde slutat mycket illa...
Den 17 mars 2007, en solig söndag med torr vägbana, kommer hela familjen Gustafsson med 3 lagottotikar i bilen (varav en tik, Ticka, är dräktig i 4:e veckan), körade i godan ro ute på landsvägen mot staden Alingsås. Vi är på väg till stallet för att släppa av dottern Sandra. Jag kör, för Anders har varit på fest kvällen innan.
Plötsligt börjar jag svära och Anders tittar upp från sin tidning för att få se en bil som i full fart kör på fel sida vägen, rakt emot oss!!! Jag gör en kraftig inbromsning och en undanmanöver, hamnar med hjulen i vägrenen. Den mötande bilen kör i sista sekund över till rätt sida vägen och kör iväg med tjutande däck när han ser vad som händer härnäst. Vad som händer är att jag får kast på vår Audi och bredsladdar tvärs över vägen - och voltar rätt ut på åkern!!! Hundarna kastas runt i bilen, men den dräktiga Ticka hålls hårt fast av Sandra i baksätet. Tack vare detta klarar sig Ticka & magen från stötar. Anders & Sandra hänger upp och ned i sina bälten, men är oskadda tack & lov! Kajsa beter sig som om inget hade hänt, springer fram och viftar på svansen mot tillskyndande folk från närmsta gård (som råkat stå på gårdsplanen & sett volten). Anja klarade sig bra (fast hon har kissat på sig på bilens innertak) men har tydligen slagit i ryggen (som vi inte upptäcker förrän efter några veckor), så hon får gå på akupunktur några gånger efteråt och blir helt bra. Alla, utom jag själv, kravlar ut från bilvraket och börjar klafsa runt på åkern för att försöka få ut mig ur bilen. Men jag sitter fastkilad, med nacke & rygg böjd i en konstig vinkel - vilket senare visade sig vara 3 kotfrakturer i bröstryggen. Fast gräla på smitaren gick bra ändå! Det var väl adrenalinet som höll den värsta smärtan borta! Räddningspersonalen fick skära loss mig och sedan bar det av till Alingsås Lasarett.
Efteråt blev det en jobbig tid för mig med kraftig smärta och nervositet inför den stundande valpningen! Hade alla valparna klarat sig? Blev det några missbildningar pga chocken? Skulle jag klara av valptiden?
Jag hade inte behövt oroa mig. 8 st välskapta valpar föddes den 17 april, på Sandras födelsedag, exakt en månad efter olyckan!
Tack & lov finns det superbra medicin mot nervsmärta, så livet flyter på som vanligt.
Idioti, falskhet och leenden.
Spola tillbaka tiden. ge mig sommar. Låt mig vara sådär glad igen, känna mig sådär bra.. Spola bara tillbaka tiden. Kalla, dystra, dåliga Göteborg, idiotiska folk, korkade människor, störda folk.. Listan är långt.
Ta mig ifrån detta gråa land. Låt mig få uppleva sommarens doft och havets härliga ljud. Låt mig få sitta "denne" sena sommarkväll. Låt mig få bära en fin bikini och låt mig få vara sådär brun igen. Låt mina små fräknar träda fram och låt mig få bära korta shorts.... Nä. Är bara trött. Trött på all idioti. Trött på all falskhet. Trött på att människor inte kan växa upp. Trött på att ligga steget före. Trött på att inte vara sådär perfekt, fast insåg precis en sak..ingen kan vara perfekt för någon..
Trött på att få någon tydligen har rättighet till att klaga på mig.. Trött på att andra ska försöka uppfostra mig. Trött på att andra tror dem är bäst... ja är bara trött.
Bättre sent än aldrig
Personligen anser jag att utgången blev en av de sämre.. Ja vet inte. Men men, nu är det vila och om två veckor 100-dagarsfesten. TAGGA! Nu ska jag duscha och sedan sova.
Don´t worry, i will find it..
This wasn´t supposed to hurt so much. It wasn´t supposed to hurt at all.. But still.. It hurts, like hell. But you don´t even care, you don´t even care if i cry, as long as you´re happy. I tried to be the best, i´m so sorry if i let you down. I was just trying to be me, and no one else - i´m sorry, i´m soooo sorry - if i let you down.
NYA BIK BOK
Tips, nya bik bok lanserar dessa snyggingar.
ÄLSKAR dem. 799:- kostar dem. Värda sitt pris, OM man kan gå i klackar.
SE LIVET IFRÅN DEN LJUSA SIDAN
Jag börjar få bättre dagar. Kanske beror det på att våren börjar komma, inte väder mässigt utan att de deppigaste månaderna, BÖRJAR gå emot sitt slut. Jag absolut hatar kyla, snö och regn. Känner att Sverige är det sämsta stället att bo på då, med tanke på att vi har sommar 2 dagar om året.
Jag längtar verkligen efter värme. Sitta på en brygga med bruna ben och fräknar i ansiktet. Känna doften av sommar och sol. Kunna bada sent in på kvällarna, kunna grilla och sola. Ha bikini, shorts och linne. Jag saknar att kunna fota. Fota solens strålar och lyckliga ansikten. Att ta upp kameran utomhus nu = köldskadade fingrar och noll rörlighet.
Att fota fåglarna som flyger över vattnet och alla fina fäger och blommor. LYCKA.
Tänkte på en sak.. instagram... Jag gillar instagram, dela sina bilder och lite av vad man gör i sin vardag. Men det är egentligen väldigt enkelt att provocera igenom instagram - väldigt enkelt att sprida och förmedla vad man anser och tänker kring vissa saker. Jag har lite svårt för att lägga ut "FÖR" personlinga bilder då vem som helt, egentligen kan se dem? Alla har det. Alla vet vad det är. Ta bara det stora instagram kriget som hände i Göteborg, vilket kaos det skapade. Folk gick som galna och det blev en dag som ingen glömmer. Kommer inte ihåg riktigt, men tror "gbgorroz" hette instagramsidan. En person la ut bilder på tjejer, kränkte dem & hängde ut dom. Folk verkade köpa det, dom gick på det. Jag menar: Att lägga ut en bild.. Kan vara vad som - kan vara provocerande BEROENDE på vem det är. Facebook är lite likadant, ända skillanden - man kan vara lite mer privat.
Folk reagerar på så sjuka saker i dagens samhälle. Folk gör så sjuka saker i dagens samhälle. Ingen lever egentligen helt privat, man kan ta reda på så mycket om folk. Söka "upp" dem så enkelt.
Jag var väldigt seriös nyss på instagram:
FÖRÄNDRING
Jag inser att förändringar ibland måste ske för att man skall kunna utvecklas. Vänner kommer och vänner går. Man kan ha stått hand i hand under första året på gymnasiet. Sista året kan handen vara ett minne blott. Man förändras, växer ifrån varandra
Vissa väljer att fortsätta trampa, andra väljer nya skor och nya utmaningar.
Frågan är då, vad väljer jag? på ett sätt kan jag tycka att mina skor har blivit utbytta varje månad. Jag har inte riktigt hittat mina favoritskor - hittat dem som klär mig. Jag försöker forma om mig till en individ med möjligheter. Jag tror jag börjar se mina skor och hur jag är - men resan är fortfarande lång.
Träna, fota, plugga, resa? Vem är jag... Vad gör jag här.
Jag har sedan ett tag tillbaka vetat vad jag vill jobba med. Behandlingspedagog inom psykriatrin eller Behandlingspedagog. Människor alltså. Jag ska hjälpa människor i framtiden att hamna rätt, det kan nog passa mig - med tanke på hur beroende jag är att hjälpa folk för att själv må bra. Jag uppnår en glädje av att se andra lyckas. Jag må bra då. Att arbeta med ungdomar som börjar hamna snett, fast den andra frågan blir då. Tänk om jag inte lyckas förändra en annan individ till det bättre. hur kommer jag då att må?
Jag borde plugga
Ska dyka in i engelskans värld nu. kommer sitta i tio minuter - sedan kommer jag somna. Känns bra! Känns jävligt bra. Men skall sova 11 idag. Skall upp 6.30 imorgon igen. Lagom med 7.5 timmars sömn anser jag.
IPHONE 5
DAGEN DÅ JAG SKAFFFFFFADE IPHONE 5 - LYCKA
