Det viktiga här i livet!
Man kan ställa sig frågan ofta, vad är viktigt här i livet? Vad skall vi prioritera och vad skall vi utesluta. Dagens samhälle är enligt mig otroligt vridet, det finns så mycket normer som vi skall följa. Normer som egentligen gör mer skada än nytta!
Häromdagen fick jag höra utav min vän att de skall ändra tallriksmodellen, de ska ta bort (exempel)en potatis och ersätta detta med sallad eller någon annan form av protein. Förr i tiden så rörde vi oss människor allt mer, i dagens samhälle så väljer vi istället att sitta framför datorn och skapa ett socialt nätverk utifrån det. Jag kan förstå deras poäng, då allt fler barn som vuxna idag lider utav någon form av övervikt. Jag kan ofta ställa mig frågan, kommer jag förändras om några år? Kommer jag att bli tjockare eller kommer jag förbli mitt jag? Såklart så inser jag nu efter några år att vi alla förändras, vi utvecklas både kroppsmässigt och sinnesmässigt. Den kroppen du har när du är 20 år kommer du inte att bibehålla, du kommer att förändras. Då kan man ställa sig nästa fråga, vad är viktigt här i världen? ÄR det viktigt att se super smal ut eller är det okej att ha lite hull på magen? Vi individer lever utefter olika förutsättningar, vi har olika kroppar och olika ämnesomsättningar. Vissa kommer ha möjligheten att vara smala fram tills de fyller 50 år, då kommer deras ”fett” eller ”hull”. Vissa kommer ha svårt att behålla en bra vikt hela sitt liv. Oavsett hur du ser ut eller hur du kommer att bli, varför ha en sådan fruktansvärd panik över hur du ser ut eller kommer att se ut? Tänk på att du bara lever en gång, det viktiga är inte att se ut som VS-modellerna. Jag anser att man inte skall lyssna så otroligt mycket på vad andra säger, huvudsaken är att du är nöjd över hur du ser ut.
Jag fick höra en historia - Det finns en tjej som var nöjd över hur hon såg ut, hon var alltid strålande glad. Det fanns egentligen inget som var ”tjockt” på henne. När hon blev äldre så gick hon upp, på grund utav mycket – hon blev äldre, utvecklades och kroppen förändrades allmänt. Hon fick mycket påtryckningar utifrån och även ifrån sin familj om att hon hade förändrats, hon hade fått större rumpa och bröst. Hon hade fått mer ”fett” än hon någonsin hade haft. Egentligen så fanns det som jag skrev ovan, inget större fel på henne. Hennes omgivning ansåg dock detta, såklart fanns de en hel del som inte heller la märke till detta, då de själva hade ändrats. Hon började må dåligt över hur hon såg ut, då hon borde ha varit super nöjd över sin vackra kropp. Hon började träna, äta bättre och lyssna på andra. Det var egentligen där allt gick fel, hon började lyssna på andra istället för att lyssna på sig själv. Hon var fin, är fin och helt underbar! Men hon blev så rädd efter att ha förändrats att hon gjorde allt för att passa in och återgå till den hon var. Något som hon inte insåg då var att, den hon var kommer hon aldrig att bli igen.
Jag tror att det är viktigt att lyssna på sig själv istället för att försöka anpassa sig utefter vad alla andra säger. Var nöjd över den du är, för ingen kommer någonsin kunna älska dig om du inte älskar dig själv. Du kommer att förändras, det konstiga är att inte göra det.
Ät regelbundet, träna med måtta och må bra. Tre gånger om dagen minst, ät helst 5-6 gånger. Pasta,ris,potais,kött,fisk,kyckling och sallad. Det sunda här i livet är att äta – det sunda är inte att svälta sig själv eller äta en gång om dagen. Du kommer straffas, du kommer straffas en vacker dag om du forsätter skada din kropp.
- Åsikter och tankar utav mig
Riktig dum och jävligt pantad
'Cause you just might get it all.
You just might get it all,
And then some you don't want.
Be careful what you wish for,
'Cause you just might get it all.
Jag brukar ofta förbluffas över vad jag har gett mig in på. Jag är 19 år om en vecka och har hunnit med så sjukt mycket på ynka 19 år. Jag har hunnit med att vara vuxen ifrån att jag var 15 år. Jag flyttade hemifrån när jag gick i 1:an på gymnasiet. Det känns inte riktigt som om att jag riktigt förstår hur långt jag har kommit och hur långt kommen jag är. Ibland kan jag känna en oro att inte alls ha hunnit med att bli mogen, deffinera mogen. Jag känner mig så liten ibland. Allt jag egentligen vill är att få saker serverat på ett silvetfat någongång. Jag är trött på motgångar och jag är trött på att bli besviken. Jag har under många år känt en besvikelse över hur saker har blivit och vad som har hänt. Ibland undrar jag om jag som person är medveten om hur mycket som har hänt. Jag vill gänra bli smartare och jag vill gärna bli vackrare - hur. Jag vill bli allt som jag är inte är. För fem år sedan satt jag och önskade mig detta... Med detta menar jag, nästan mål. Jag längtade såååå otroligt mycket till studenten och till att fylla 18. Nu står jag här, funderar på varför jag längtade så till dettta? Detta innefattar ångest. Ångest över vad man skall göra, ångest över ens val och ångest över ens egna liv. Jag skall inte påstå att allt var enklare som yngre, det har aldrig varit enkelt för mig. Tvärtom, livet har varit rätt upp och ner för mig - men jag börjar se ett målsnöre och är inte det de som räknas.. snart framme. Men vad skall hända när jag nått mål, då skall jag börja springa ett nytt rase? Det känns så viktigt att veta vad man skall göra, att ta en dag i taget fungerar inte riktigt... En dag i taget går inte att leva efter. Morgondagen är en viktig dag. Något ännu viktigare är ens val... För att få något sammanhängande i denna text så... när du väl har nått ditt mål så inser du snart vad som är viktigt. Du kan ofta tycka att det ytliga såsom kläder, smink och framgång är det som räknas eller mer korekt det som andra ser. Sanningen är den, att det ytliga har inget med ditt liv att göra. Jag tror det är viktigare att göra något relevant än att hoppa omkring i kläder för ett värde av 10.000:- och tro att DET är det absolut viktigaste. Det handlar om perspektiv, att få perspektiv på ens liv. Jag som jobbar vet att det är ens liv. Efter skolan om du inte väljer en utbildning så är jobba det som blir ens vardag måndag till fredag. Festa, shoppa, leva lyxliv och få pengar av mamma och pappa är inget liv - det är något som ges i mån av att lära sig. Det är dags att växa upp, det är dags att inse ens liv. Jag pratar inte om någon nu utan jag pratar allmäna tankar, därav lite hopp i texten. Jag tycker livet är jävligt ytligt, samhället är jävligt ytligt. Varje dag är vi så fruktansvärt ytliga att jag blir illamående. Varför skall det vara så viktigt allt... Jag var till en början ytlig jag själv, men nu inser jag att en dag utan smink inte gör mig till en sämre person, en dag med "fulare" kläder inte gör mig sämre.. Varför tror så många människor att ens framgång sitter så ytligt? Kolla istället på de du har innanför - DET är viktigare än allt de där andra... Var en bra människa istället för något annat. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Listan är lång... Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva för att få ur mig alla tankar. Mina nära vet varför jag skriver allt detta.... Jag tror det handlar om att jag är besviken - besviken på livet. Besviken på mina val. Besviken över mig själv... Jag trodde jag kunde bättre och hade en större vilja, men det visar sig vara tvärtom.. Jag känner mig nu mer som någon patetisk idiot som försöker bevisa något. Vad skall jag bevisa?
föresten, såklart är jag ytlig... Hade jag inte varit det hade jag struntat i allt som innefattar kläder, smink, telefon och dator. Men det handlar om att se bortom dettta. Inse att ens liv inte är värdelöst för att du inte får allt det du vill ha. När du väl får det igenom eget kämpande, det är DÅ det ens har en betydelse. Det är skillnad på att få saker när man vill än att kämpa för att få något. Det är när du nått ditt mål som det faktiskt har en betydelse.
- Tankar
2013 börjar nyttigt..
Jag gillar att träna, låta svetten rinna och pulsen gå i max. Jag hatar däremot att stå på ett gym och trängas bland en massa människor som är super smala och super vältränade, då jag som person inte alls är super smal. Däremot är jag stark, och kraftig. Har lätt att blida muskler och bli "stor" på det sättet. Att träna är viktigt för mig, det är viktigt att kunna ha möjligheten att röra på sig - för mig. Så, hur skall 2013 se ut nu då?
Jag förstår varför folk blir ledsna när dem inte kan hitta en tröja som passar dem för att deras kropp inte passar utefter affärens ideal. Jag kan exempelvis inte köpa byxor ifrån bik bok, tro fan att jag blir ledsen när jag hittar världens finaste byxor?
Blondinbella, size me. Helt fantastiskt att hon går ut med detta budskapet då flera borde tänka som henne. Man skall vara nöjd över den man är. en väldigt nära person till mig sa "Sandra när du är lycklig och glad, så är du vackrast i världen" Sanning? Ja, såklart är man vacker när man är stolt över den man är och inte är missnöjd. Är man nöjd över den man är så är man perfekt.
2013 skall bli mitt år, jag skall efter 18 snart 19 års väntan bli nöjd med mig själv. Det är svårt då man inte vet hur man skall gå till väga, tänk vad enkelt om någon hade sagt, gör såhär - DÅ blir du lycklig? 2013, jag är redo att se vad som komma skall. Bal, student och en ny framtid väntar för mig. Jag skall lyckas med mina dolda mål ifrån omvärlden och för första gången lyckas med vad jag vill. Jag vill lyckas för att kunna förstå vad som är viktigt eller inte. Ibland får man misslyckas och börja om, men jag skall inte ge upp.
2013 skall bli ett år med glädje, skratt, svett, tårar och lycka. Jag skall träna och äta bättre, jag skall lyckas. Klara skolan och ta studenten. Jag skall hitta ett ställe att bo på. Några av mina mål....
Återigen.. man skall försöka inse livets värde. Ens egna värde och försöka resa sig upp igen, jag vet hur det är att ha ont och känna smärta men i 18 år har jag rest mig upp och jag vet att, jag kommer fortsätta resa mig upp. Men jag har bestämt att detta året skall saker hända 2013 skall fan i mej bli mitt år. Jag skall göra allt jag velat och skapa det jag vill. Jag skall ta råd ifrån andra men inte följa dem om jag inte vill det.
Imorgon är det 7 januari 2013. Jag börjar sista terminen i trean. jag har en vårtermin, 150 dagar kvar i skolan. Låt dem bli bra, låt det sista sidorna i detta tre års långa kapitell, få ett bra slut. Jag vill det.
Jag har lärt mig att, inget kommer gratis här i livet. Man får kämpa, jag är mer än redo att kämpa. 2013 jag är redo, visa vad du går för.
Everytime
Why carry on without me?
Everytime I try to fly
I fall without my wings
I feel so small
I guess I need you
I guess I need you
I make believe
That you are here
It's the only way
I see clear
What have I done
You seem to move on easy
And everytime I try to fly
I fall without my wings
I feel so small
I guess I need you
I may have made it rain
Please forgive me
My weakness caused you pain
And this song is my sorry
At night I cry
That soon your face
Will fade away
And everytime I try to fly
I fall without my wings
I feel so small
I guess I need you.....
När livet går emot än..
Man kommer oftast igenom stormen självmant, ibland behöver man lite hjälp.
Saker går åt skogen, saker blir fel, saker händer utan anledning. Vissa kallar det karma, vissa kallar de otur - jag kallar det livet!
Hur ser livet ut om 10 år? Vart är jag? Hur mår jag? Har jag barn? Är jag gift? Så många frågor, som endast tiden kan besvara. Jag önskar att jag kunde kolla framåt i tiden, se vad som komma skall. Fatta vad häftigt och vara medveten om vad som skall hända. Samtidigt väldigt tråkigt!
Livet är rätt oförutsägbart, man kan gå utanför dörren och få sitt liv förändrat. Men skall man hela tiden gå runt och vara rädd? Vara rädd för saker som "kan" hända eller skall man vänta och se? Jag tror att livet blir hur man själv formar det. Man kan int alltid styra över saker, men valet finns alltid där! Lyssna på ens hjärta tror jag är otroligt viktigt. Lyssan på vad man själv vill och tänker.. Jag tänker ibland två helt skilda tankar. Hjärnan och hjärtat vill olika.
Min framtid hänger just nu på några löjliga betyg som inte borde bestämma eller förutspå min framtid. Men tyvärr, har jag ig så kan det leda till noll utbildning. Jag är rätt orolig för min framtid, rädd för att inte kunna leva de livet jag vill. Jag har målat upp ett liv hur jag vill leva, ser det spelas upp framför mig och ler.
