Riktig dum och jävligt pantad
Be careful what you wish for,
'Cause you just might get it all.
You just might get it all,
And then some you don't want.
Be careful what you wish for,
'Cause you just might get it all.
'Cause you just might get it all.
You just might get it all,
And then some you don't want.
Be careful what you wish for,
'Cause you just might get it all.
You just might get it all, yeah.
Var alltid nöjd över de du får. Låt dig aldrig bli besviken över det du aldrig fick. Kan någon stanna tiden, allt går för fort. Jag hinner verkligen inte ikapp och allt jag kan höra är tiden ticka snabbare och snabbare. Igår var det 200 dagar idag 54 dagar.. Vad hände med de resterande dagar?
Jag brukar ofta förbluffas över vad jag har gett mig in på. Jag är 19 år om en vecka och har hunnit med så sjukt mycket på ynka 19 år. Jag har hunnit med att vara vuxen ifrån att jag var 15 år. Jag flyttade hemifrån när jag gick i 1:an på gymnasiet. Det känns inte riktigt som om att jag riktigt förstår hur långt jag har kommit och hur långt kommen jag är. Ibland kan jag känna en oro att inte alls ha hunnit med att bli mogen, deffinera mogen. Jag känner mig så liten ibland. Allt jag egentligen vill är att få saker serverat på ett silvetfat någongång. Jag är trött på motgångar och jag är trött på att bli besviken. Jag har under många år känt en besvikelse över hur saker har blivit och vad som har hänt. Ibland undrar jag om jag som person är medveten om hur mycket som har hänt. Jag vill gänra bli smartare och jag vill gärna bli vackrare - hur. Jag vill bli allt som jag är inte är. För fem år sedan satt jag och önskade mig detta... Med detta menar jag, nästan mål. Jag längtade såååå otroligt mycket till studenten och till att fylla 18. Nu står jag här, funderar på varför jag längtade så till dettta? Detta innefattar ångest. Ångest över vad man skall göra, ångest över ens val och ångest över ens egna liv. Jag skall inte påstå att allt var enklare som yngre, det har aldrig varit enkelt för mig. Tvärtom, livet har varit rätt upp och ner för mig - men jag börjar se ett målsnöre och är inte det de som räknas.. snart framme. Men vad skall hända när jag nått mål, då skall jag börja springa ett nytt rase? Det känns så viktigt att veta vad man skall göra, att ta en dag i taget fungerar inte riktigt... En dag i taget går inte att leva efter. Morgondagen är en viktig dag. Något ännu viktigare är ens val... För att få något sammanhängande i denna text så... när du väl har nått ditt mål så inser du snart vad som är viktigt. Du kan ofta tycka att det ytliga såsom kläder, smink och framgång är det som räknas eller mer korekt det som andra ser. Sanningen är den, att det ytliga har inget med ditt liv att göra. Jag tror det är viktigare att göra något relevant än att hoppa omkring i kläder för ett värde av 10.000:- och tro att DET är det absolut viktigaste. Det handlar om perspektiv, att få perspektiv på ens liv. Jag som jobbar vet att det är ens liv. Efter skolan om du inte väljer en utbildning så är jobba det som blir ens vardag måndag till fredag. Festa, shoppa, leva lyxliv och få pengar av mamma och pappa är inget liv - det är något som ges i mån av att lära sig. Det är dags att växa upp, det är dags att inse ens liv. Jag pratar inte om någon nu utan jag pratar allmäna tankar, därav lite hopp i texten. Jag tycker livet är jävligt ytligt, samhället är jävligt ytligt. Varje dag är vi så fruktansvärt ytliga att jag blir illamående. Varför skall det vara så viktigt allt... Jag var till en början ytlig jag själv, men nu inser jag att en dag utan smink inte gör mig till en sämre person, en dag med "fulare" kläder inte gör mig sämre.. Varför tror så många människor att ens framgång sitter så ytligt? Kolla istället på de du har innanför - DET är viktigare än allt de där andra... Var en bra människa istället för något annat. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Listan är lång... Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva för att få ur mig alla tankar. Mina nära vet varför jag skriver allt detta.... Jag tror det handlar om att jag är besviken - besviken på livet. Besviken på mina val. Besviken över mig själv... Jag trodde jag kunde bättre och hade en större vilja, men det visar sig vara tvärtom.. Jag känner mig nu mer som någon patetisk idiot som försöker bevisa något. Vad skall jag bevisa?
föresten, såklart är jag ytlig... Hade jag inte varit det hade jag struntat i allt som innefattar kläder, smink, telefon och dator. Men det handlar om att se bortom dettta. Inse att ens liv inte är värdelöst för att du inte får allt det du vill ha. När du väl får det igenom eget kämpande, det är DÅ det ens har en betydelse. Det är skillnad på att få saker när man vill än att kämpa för att få något. Det är när du nått ditt mål som det faktiskt har en betydelse.
- Tankar
Jag brukar ofta förbluffas över vad jag har gett mig in på. Jag är 19 år om en vecka och har hunnit med så sjukt mycket på ynka 19 år. Jag har hunnit med att vara vuxen ifrån att jag var 15 år. Jag flyttade hemifrån när jag gick i 1:an på gymnasiet. Det känns inte riktigt som om att jag riktigt förstår hur långt jag har kommit och hur långt kommen jag är. Ibland kan jag känna en oro att inte alls ha hunnit med att bli mogen, deffinera mogen. Jag känner mig så liten ibland. Allt jag egentligen vill är att få saker serverat på ett silvetfat någongång. Jag är trött på motgångar och jag är trött på att bli besviken. Jag har under många år känt en besvikelse över hur saker har blivit och vad som har hänt. Ibland undrar jag om jag som person är medveten om hur mycket som har hänt. Jag vill gänra bli smartare och jag vill gärna bli vackrare - hur. Jag vill bli allt som jag är inte är. För fem år sedan satt jag och önskade mig detta... Med detta menar jag, nästan mål. Jag längtade såååå otroligt mycket till studenten och till att fylla 18. Nu står jag här, funderar på varför jag längtade så till dettta? Detta innefattar ångest. Ångest över vad man skall göra, ångest över ens val och ångest över ens egna liv. Jag skall inte påstå att allt var enklare som yngre, det har aldrig varit enkelt för mig. Tvärtom, livet har varit rätt upp och ner för mig - men jag börjar se ett målsnöre och är inte det de som räknas.. snart framme. Men vad skall hända när jag nått mål, då skall jag börja springa ett nytt rase? Det känns så viktigt att veta vad man skall göra, att ta en dag i taget fungerar inte riktigt... En dag i taget går inte att leva efter. Morgondagen är en viktig dag. Något ännu viktigare är ens val... För att få något sammanhängande i denna text så... när du väl har nått ditt mål så inser du snart vad som är viktigt. Du kan ofta tycka att det ytliga såsom kläder, smink och framgång är det som räknas eller mer korekt det som andra ser. Sanningen är den, att det ytliga har inget med ditt liv att göra. Jag tror det är viktigare att göra något relevant än att hoppa omkring i kläder för ett värde av 10.000:- och tro att DET är det absolut viktigaste. Det handlar om perspektiv, att få perspektiv på ens liv. Jag som jobbar vet att det är ens liv. Efter skolan om du inte väljer en utbildning så är jobba det som blir ens vardag måndag till fredag. Festa, shoppa, leva lyxliv och få pengar av mamma och pappa är inget liv - det är något som ges i mån av att lära sig. Det är dags att växa upp, det är dags att inse ens liv. Jag pratar inte om någon nu utan jag pratar allmäna tankar, därav lite hopp i texten. Jag tycker livet är jävligt ytligt, samhället är jävligt ytligt. Varje dag är vi så fruktansvärt ytliga att jag blir illamående. Varför skall det vara så viktigt allt... Jag var till en början ytlig jag själv, men nu inser jag att en dag utan smink inte gör mig till en sämre person, en dag med "fulare" kläder inte gör mig sämre.. Varför tror så många människor att ens framgång sitter så ytligt? Kolla istället på de du har innanför - DET är viktigare än allt de där andra... Var en bra människa istället för något annat. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Listan är lång... Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva för att få ur mig alla tankar. Mina nära vet varför jag skriver allt detta.... Jag tror det handlar om att jag är besviken - besviken på livet. Besviken på mina val. Besviken över mig själv... Jag trodde jag kunde bättre och hade en större vilja, men det visar sig vara tvärtom.. Jag känner mig nu mer som någon patetisk idiot som försöker bevisa något. Vad skall jag bevisa?
föresten, såklart är jag ytlig... Hade jag inte varit det hade jag struntat i allt som innefattar kläder, smink, telefon och dator. Men det handlar om att se bortom dettta. Inse att ens liv inte är värdelöst för att du inte får allt det du vill ha. När du väl får det igenom eget kämpande, det är DÅ det ens har en betydelse. Det är skillnad på att få saker när man vill än att kämpa för att få något. Det är när du nått ditt mål som det faktiskt har en betydelse.
- Tankar
