17 Mars 2007 och 17 April 2017. Minns det som igår.
Läste detta.... Ticka Jag Saknar Dig, varje dag.. Varje jävla dag. Det var på den tiden. Den tiden då det var "bra" vad hände? Fuck.
En olycka som kunde slutat mycket illa...
Den 17 mars 2007, en solig söndag med torr vägbana, kommer hela familjen Gustafsson med 3 lagottotikar i bilen (varav en tik, Ticka, är dräktig i 4:e veckan), körade i godan ro ute på landsvägen mot staden Alingsås. Vi är på väg till stallet för att släppa av dottern Sandra. Jag kör, för Anders har varit på fest kvällen innan.
Plötsligt börjar jag svära och Anders tittar upp från sin tidning för att få se en bil som i full fart kör på fel sida vägen, rakt emot oss!!! Jag gör en kraftig inbromsning och en undanmanöver, hamnar med hjulen i vägrenen. Den mötande bilen kör i sista sekund över till rätt sida vägen och kör iväg med tjutande däck när han ser vad som händer härnäst. Vad som händer är att jag får kast på vår Audi och bredsladdar tvärs över vägen - och voltar rätt ut på åkern!!! Hundarna kastas runt i bilen, men den dräktiga Ticka hålls hårt fast av Sandra i baksätet. Tack vare detta klarar sig Ticka & magen från stötar. Anders & Sandra hänger upp och ned i sina bälten, men är oskadda tack & lov! Kajsa beter sig som om inget hade hänt, springer fram och viftar på svansen mot tillskyndande folk från närmsta gård (som råkat stå på gårdsplanen & sett volten). Anja klarade sig bra (fast hon har kissat på sig på bilens innertak) men har tydligen slagit i ryggen (som vi inte upptäcker förrän efter några veckor), så hon får gå på akupunktur några gånger efteråt och blir helt bra. Alla, utom jag själv, kravlar ut från bilvraket och börjar klafsa runt på åkern för att försöka få ut mig ur bilen. Men jag sitter fastkilad, med nacke & rygg böjd i en konstig vinkel - vilket senare visade sig vara 3 kotfrakturer i bröstryggen. Fast gräla på smitaren gick bra ändå! Det var väl adrenalinet som höll den värsta smärtan borta! Räddningspersonalen fick skära loss mig och sedan bar det av till Alingsås Lasarett.
Efteråt blev det en jobbig tid för mig med kraftig smärta och nervositet inför den stundande valpningen! Hade alla valparna klarat sig? Blev det några missbildningar pga chocken? Skulle jag klara av valptiden?
Jag hade inte behövt oroa mig. 8 st välskapta valpar föddes den 17 april, på Sandras födelsedag, exakt en månad efter olyckan!
Tack & lov finns det superbra medicin mot nervsmärta, så livet flyter på som vanligt.
