Saker förändras hela livet
Livet förändras. Alla personer förändras, ibland tror jag att jag måste inse att jag inte är fem år längre. Jag måste stå för saker jag gör. Säger jag något elakt till någon så måste ja be om ursäkt, de går inte att leva med ansiktet neråt eller banka huvudet i väggen när något går fel.
Även om jag ibland kunde önska att saker var annorlunda så borde jag vara glad för de lilla man har, de små ljusen som finns i vardagen. För de är dem små ljusen som skapar ett stort ljus.
Vissa dagar är bättre än andra men det är nog viktigt att kunna lägga undan de där tunga för en sekund - kunna placera saker i små lådor. Istället blir de lätt att man har så mycket saker som snurrar runt och man blir därav ännu mer förvirrad och orolig. Att kunna lägga undan saker leder till man kan hantera saker bättre, tror jag! Som jag skrev innan, att kunna placera saker i små lådor hela tiden gör så att man kan plocka fram & bearbeta dem när tillfället ges.
Jag tycker inte man ska mökra att man har problem, problem har alla. Jag tycker det är fel att hela tiden försöka skapa ett sånt jävla perfekt liv. Facebook är en sån grej, alla skriver & lägger upp bilder hur bra & perfekt allt är, jag fattar att andra blir ledsna och arga om dem ser den sidan av andra. Ser jag andra som hela tiden ler & visar de perfekta livet igenom en skärm... så tror jag, att de är dem personerna som har de tuffast. Man försöker igenom sin skärm och tangetbord en bra utsida. Men skulle man plocka bort denna "mask" så tror jag att vi skulle bli förvånade hur mycket tårar som döljer sig bakom varje "mask". Det finns inte ens människa som lever perfekt, vi alla har våra brister och svagheter - men varför dölja dem? Min svaghet är att jag blir arg och irriterad emot personer som minst förtjänar det.
Jag tycker inte vi borde mörka svagheter eller brister, för vi alla har dem! Får vi en uppfattning om att någon är perfekt så kommer vi bli slagna emot marken när vi sedan inser att dem har svaheter. Facebook & bloggar skapar sånt, man tror att dem är skit snygga & att allt är toppen.. men tyvärr är det bara en skärm och tangenter som skapar det. Jag blev en gång så jävla förvånad om en tjejs blogg jag följde - hon var skit snygg & skit smal, hade super fina kläder och allt var perfekt i hennes blogg. Där hade hon skapat sitt perfekta liv som folk valde att följa... Sedan träffade jag henne i verkligheten, hon hade finnar, mulligare, blont hår & såg så jävla annorlunda ut. Hon var inget av de som hon valde att visa i sin blogg. Varför skapa något som är fake? Varför ska vi vara så jävla rädda att visa vilka vi är, mina vänner och jag är inte rädda att vara oss själva bland folk. Tack och lov är mina vänner lika knäppa som jag... Hade vart jobbigt annars!
Blir så trött på att man måste förändra sig för att folk ska tycka om än ibland, sedan har man som jag en sån tur att få vänner som accepterar än för den man är. MEN jag syftar på andra, varför kan vi inte tycka om varandra mera? Vi borde vara snällare emot varandra - det betyder dock inte att man ska behöva älska alla för de går inte. Alla kan inte älska snö och alla kan inte älska röda jeans - men de är det som gör oss till individer anser jag. Olikheterna inom oss är de som skapar oss.
Så jag tycker att vi alla ska vara snälla emot varandra nu, för vi vet aldrig när vi som mest kommer behöva en vän eller en trygghet.
Jag tänkte också på det med framtiden, jag vill väldigt mycket med min framtid. Det är så viktigt för mig att komma in på den utbildningen jag vill. Det är 198 kvar till studenten och det är nervöst, för jag har ingen aning om vad jag ska göra egentligen. Allt jag vet är att jag inte vet.
Socionom, psykolog, sjusköterska & polis alla dessa yrken kräver perfekta betyg och jag har inte perfekta betyg, jag har långt ifrån perfekta betyg. Det är lite roligt att exempel lärare har 10.3 i intagning när lärare är så otroligt viktigt. 10.3 är G i nästan allt, kanske 2 IG:n. Det är skämt tycker jag, lärare är ju den utbildning som ska utbilda andra människor. haha, jag fattar verkligen inte varför... Nu kom jag in på något helt annat.
Jag har bara bestämt mig att oavsett hur länge jag kommer behöva kämpa så ska jag komma in, jag ska komma in på det jag vill och ska klara det. För jag är så jävla trött på att få nedslag hela tiden, jag är trött på att få motgångar - det är nu min tur att glänsa och visa alla att jag kan om jag vill!
Även om jag ibland kunde önska att saker var annorlunda så borde jag vara glad för de lilla man har, de små ljusen som finns i vardagen. För de är dem små ljusen som skapar ett stort ljus.
Vissa dagar är bättre än andra men det är nog viktigt att kunna lägga undan de där tunga för en sekund - kunna placera saker i små lådor. Istället blir de lätt att man har så mycket saker som snurrar runt och man blir därav ännu mer förvirrad och orolig. Att kunna lägga undan saker leder till man kan hantera saker bättre, tror jag! Som jag skrev innan, att kunna placera saker i små lådor hela tiden gör så att man kan plocka fram & bearbeta dem när tillfället ges.
Jag tycker inte man ska mökra att man har problem, problem har alla. Jag tycker det är fel att hela tiden försöka skapa ett sånt jävla perfekt liv. Facebook är en sån grej, alla skriver & lägger upp bilder hur bra & perfekt allt är, jag fattar att andra blir ledsna och arga om dem ser den sidan av andra. Ser jag andra som hela tiden ler & visar de perfekta livet igenom en skärm... så tror jag, att de är dem personerna som har de tuffast. Man försöker igenom sin skärm och tangetbord en bra utsida. Men skulle man plocka bort denna "mask" så tror jag att vi skulle bli förvånade hur mycket tårar som döljer sig bakom varje "mask". Det finns inte ens människa som lever perfekt, vi alla har våra brister och svagheter - men varför dölja dem? Min svaghet är att jag blir arg och irriterad emot personer som minst förtjänar det.
Jag tycker inte vi borde mörka svagheter eller brister, för vi alla har dem! Får vi en uppfattning om att någon är perfekt så kommer vi bli slagna emot marken när vi sedan inser att dem har svaheter. Facebook & bloggar skapar sånt, man tror att dem är skit snygga & att allt är toppen.. men tyvärr är det bara en skärm och tangenter som skapar det. Jag blev en gång så jävla förvånad om en tjejs blogg jag följde - hon var skit snygg & skit smal, hade super fina kläder och allt var perfekt i hennes blogg. Där hade hon skapat sitt perfekta liv som folk valde att följa... Sedan träffade jag henne i verkligheten, hon hade finnar, mulligare, blont hår & såg så jävla annorlunda ut. Hon var inget av de som hon valde att visa i sin blogg. Varför skapa något som är fake? Varför ska vi vara så jävla rädda att visa vilka vi är, mina vänner och jag är inte rädda att vara oss själva bland folk. Tack och lov är mina vänner lika knäppa som jag... Hade vart jobbigt annars!
Blir så trött på att man måste förändra sig för att folk ska tycka om än ibland, sedan har man som jag en sån tur att få vänner som accepterar än för den man är. MEN jag syftar på andra, varför kan vi inte tycka om varandra mera? Vi borde vara snällare emot varandra - det betyder dock inte att man ska behöva älska alla för de går inte. Alla kan inte älska snö och alla kan inte älska röda jeans - men de är det som gör oss till individer anser jag. Olikheterna inom oss är de som skapar oss.
Så jag tycker att vi alla ska vara snälla emot varandra nu, för vi vet aldrig när vi som mest kommer behöva en vän eller en trygghet.
Jag tänkte också på det med framtiden, jag vill väldigt mycket med min framtid. Det är så viktigt för mig att komma in på den utbildningen jag vill. Det är 198 kvar till studenten och det är nervöst, för jag har ingen aning om vad jag ska göra egentligen. Allt jag vet är att jag inte vet.
Socionom, psykolog, sjusköterska & polis alla dessa yrken kräver perfekta betyg och jag har inte perfekta betyg, jag har långt ifrån perfekta betyg. Det är lite roligt att exempel lärare har 10.3 i intagning när lärare är så otroligt viktigt. 10.3 är G i nästan allt, kanske 2 IG:n. Det är skämt tycker jag, lärare är ju den utbildning som ska utbilda andra människor. haha, jag fattar verkligen inte varför... Nu kom jag in på något helt annat.
Jag har bara bestämt mig att oavsett hur länge jag kommer behöva kämpa så ska jag komma in, jag ska komma in på det jag vill och ska klara det. För jag är så jävla trött på att få nedslag hela tiden, jag är trött på att få motgångar - det är nu min tur att glänsa och visa alla att jag kan om jag vill!
