Det är bättre - men långt ifrån bra.
Jag går emot bättre tider, men jag är långt ifrån frisk och sådär välmående. Jag börjar komma tillbaka även om allt känns som total katastrof, bättre än inget.
Jag får helt enkelt börja lyssna på mig själv och vad jag vill göra med mitt liv och såklart mitt välmående. Även om dagarna ibland är så jobbiga att jag knappt vill gå ur sängen så är det vissa dagar som är ljusare än de andra.
Ett steg i rätt riktning helt enkelt. Jag får tänka om, vad jag vill göra nu - jobb, relationer och boende.
Även om jag ibland kan tänka, vad gick så fel? Så är det egentligen ingen ide att grubbla och tänka på hur utan istället tänka varför och försöka göra bättre nästa gång. För mig har det alltid varit så viktigt att uppnå bästa möjliga svar och bästa möjliga resultat! Det är inte det viktigaste i livet - det viktiga är att leva utifrån sig själv och sina egna förmågor. Vi måste sluta jämföra oss och känna en känsla av avundsjuka. Den känslan gör ingen klokare eller mer glad. Avundsjuka finns där vart vi än vänder oss och hur vi än gör - det finns alltid någon som har det bättre ur "våra" ögon, samtidigt som den personen kan ha de sämre ur sina ögon. Det är så ytligt, vi kollar och studerar alltid det ytliga hos alla människor istället för att lära känna dem. Märkeskläder, pengar och framgång = hög status. Billigare kläder - mindre pangar och inte lika stor framgång = icke lika hög status. Det är så sjukt och det är så fel.
Facebook - ett utav de mest tydligaste exemplen på ytlighet. Det skrivs, läggs upp och skryts så mycket om hur "bra" ens liv är - gilla knappen är över 40 och kommentarer i överflöd, där folk skriver söta svar till den perfekta bild som visar hur en perfekt fredag skall vara. Samtidigt som det sitter minst 30 personer och känner en skuld över att deras liv inte är sådär bra. Vi ser inte sanningen ur en bilds perspektiv. Vi ser inte sanningen igenom en glad bild. Vi alla kan lägga upp glada bilder och visa hur bra vi har det eller hur fina vi är. Lite PS redigering så kan vem som se sådär vacker ut.
Nej, jag tycker det är ytligt och att vi egentligen inte känner våra vänner på facebook sådär bra som vi tror. Ingen skriver om hur trötta dem ibland kan vara på sina barn eller hur jävla dum man en dag kan känna sig. För skulle vi skriva detta, då skulle alla folk få se hur svaga vi kan vara.
Ingen vill visa sin svaga sida, alla vill stoltsera över hur bra dem har det och försöka få det att se så perfekt ut som möjligt. Jag tycker det är löjligt, löjligt att hela tiden behöva hävda sig, när vi alla egentligen är människor. Människor med känslor, svagheter och brister.
- Sandra
