Tankar, oklarheter och funderingar.
Jag finner min lycka i min egna framgång.
Jag valde att satsa och kanske misslyckas helt. Men då vet jag i alla fall att jag lyckats - tänk att gå hela ditt liv, fundersam över hur det hade kunnat vara. Jag vill inte leva ett liv med funderingar - jag vill inte stå på toppen av hopptornet och inte välja att våga hoppa, utan istället se lyckan ifrån marken. JAG vill vara den som kastar mig ut och vågar... som kanske misslyckas och kanske lyckas.
På Fredag skriver jag kontrakt för en lägenhet, det är något jag är redo att göra. Jag är redo att fortsätta min utveckling i livet - jag må vara 19 år, men fy fan vad mycket jag har med mig och vad jag kommer använda mig utav det.
För några veckor sedan valde jag att be om ursäkt till en person, jag valde att be om ursäkt till en tjej som egentligen betydde väldigt mycket för mig. För tre - fyra år sedan betedde jag mig fel. Idag tre-fyra år senare så reste jag mig upp och lyfte av min stolthet och bad om ursäkt ifrån hjärtat. Jag orkar inte gå runt och veta att jag sårade en person - jag vet hur ont det gör. Jag har varit den som fått glåpord flera gånger om, jag vet hur ont det gör och utav denna erfarenheten valde jag att be om ursäkt. Det spelar inte någon större roll om personen i fråga sårade mig eller inte, huvudsaken är att jag ber om ursäkt och står för vad jag åstadkom med. i detta fall bedömde jag sitatuionen såsom att jag hade sårat henne och valde då att be om ursäkt!
Jag hoppas att en ursäkt räcker och att någongång i framtiden få möta hennes vackra leende och få höra hur hon mår. För ärligt, jag brydde mig. Jag brydde mig där inne, men jag mådde så dåligt att jag inte orkade. Jag orkade inte och därför valde jag att slå bakut. En ursäkt? Nej, man kan aldrig skylla på saker i livet, man måste stå för det man gjorde och faktiskt få leva med det. Det finns inte många som vet om, min historia. Min historia är min historia och i framtiden kanske jag kommer dela med mig utav den. Alla bär vi på historier som har resluterat till att vi har skapat våra liv utefter det "evetnuella" erfarenher detta har bidragit till. Jag vet att alla kan le, alla kan säga att det är okej. Det är enklare att säga "I´m fine" än de tiotusen orden som egentligen vill komma ut. Det är viktigt att prata, berätta och dela hur man mår inför någon man kan lita på. Det är viktigt att ta vara på sig själva och sitt mående. Utan sig själv så blir man väldigt suddig och icke fungerande - tro mig, jag vet och har varit där.
Denna bild får avsluta inlägget.
