Be strong girl - stay strong
Imorgon är det Tisdag och jag + basgrupp har valt att kolla på föreläsningen hemma. Börjar klockan 10.15, så det är lagom att vakna halv 10. Loggar in på GUL och klickar på "kolla föreläsning" så coolt och gött!
Jag ska även göra min veckohandling. Har slut på de mesta hemma och behöver inhandla basvaror... ska även in till sjukhuset. Har haft ont i mitt hjärta idag & även njurarna. Så ska kolla så jag inte har fått tillbaka något i mina njurar igen. Hade ju för ca ett år sedan njurbäckeneinflammation FYRA gånger. Annars händer det inte speciellt mycket, har haft Anna på besök och träffade henne även idag efter skolan, käkade frukost ihop och efter detta drog jag hem - känner mig halvt krasslig och vill gärna bli frisk tills på Fredag.
Annars händer det inte speciellt mycket, har försökt fokusera på annat än tankar åt min mamma. Jag känner i stunden att jag är dum i huvudet som en känner en känsla att vilja skriva till henne. Kanske för att jag känner en skam att prata med en person som enbart har skadat, inte enbart mig utan många närstående. Jag skäms faktiskt att jag ens tänker på henne. Jag gissar att detta går i perioder om någon månad kommer mina tankar ligga hos henne igen och saknaden kommer fortsätta. I och för sig, det är inte saknaden efter henne - det är saknaden efter vem hon skulle kunna vara om man bortser ifrån allt. Det är väldigt svårt, trotts att jag är snart 20 år fyllda att lägga fokus på rätt saker när det finns mer minus poler än plus poler. Jag personligen kan inte ens räkna upp en plus pol med henne, jag ser endast negativa poler kring hennes existens. Detta är kanske anledningen till varför jag då vill lära känna henne, bli motbevisad av vad jag tror - för man kan ha fel. Nu tror jag inte på att hon är förändrar, hon har sårat för mycket och det är inte förlåtelit. En mamma kan endast skriva två saker som är det absolut värsta, den ena är - "jag önskar att du är död" - CHECK. - "Du är det värsta misstaget i mitt liv, jag har gjort många" - CHECK. Hur ställer man sig till detta? Hur ställer jag mig till detta? Tre dagar senare får jag ett argt mejl ifrån hennes sida, hon uttrycker sig i detta mejl en besvikelse över att jag inte grattar henne på morsdag. I ett annat mejl beskriver hon att vår relation endast kommer fungera korrekt om JAG lämnar henne ifred... Två dagar senare "hej kul att se dig på facebook, sett din bild och du är väldigt lik mig - mamma!" Hur ställer JAG mig i denna fråga... Hur ska jag ta det... Hur ska jag gråta, skratta eller känna efter hennes utlåtande. Jag är förbryllad över hur mycket skit jag har tagit ifrån hennes sida, men ändå lyckas stå rakt. Jag har gjort ett val i mitt liv, valet är inte bli trampad av henne. För att fylla ut lite... Jag har som 14 åring öppnat mina ögon och insett hur orättvist samhället kan vara och hur orättvisa styr oss. Jag har sett ur egna 14 åriga ögon att samhället är upp och ner. Jag har egentligen i snart 20 år insett att inget kommer gratis, du kan inte få allt - du kan få mycket, men långt ifrån allt. Trotts att du kämpar och har ett mål att sträva efter, så är det få som verkligen uppnår det där målet. Mitt mål var att fly ifrån det som gjorde ont - det som gjorde ont var det som skadade mig. Jag är snart 20 år, tusen gånger starkare och jag vet att, för första gången någonsin så kommer jag våga ta emot pilarna som kastas emot mig. Jag är tusen gånger starkare.
