Varför ska det vara så svårt att veta vilket som är rätt.
Varför ska det vara svårt, så svårt att veta vilken val som är rätt. Veta varför jag väljer att göra på ett sätt. Varför ska det vara så svårt att våga hoppa.. varför är jag så rädd för att falla. Jag söker på ditt namn varje dag, i hopp om att se ditt namn... och i sin tur våga skriva till dig. Inte skriva till dig som min mamma utan skriva till dig som en vän. Fråga hur du mår. Jag minns när jag skrev på din logg, men du valde att ta bort mig. För att du inte har berättat att din egna dotter existerar. Varför är det så svårt att sluta avsky och istället börja gilla. Försöka bortse alla stunder av smärta och gråt, istället försöka öppna sig och vara ärlig. Varför har jag i 19 år gått runt och hatat dig, när du inte vet att du är sjuk. När du inte vet att du skadar mig, hur kan jag hata en person som inte förstår. Hur ska jag kunna gå vidare i mina tankar och flytta nästa spelpjäs när du för ett år sedan sa att jag var ditt värsta misstag. HUR ska jag som person kunna förlåta dig, när du är sjuk... Hur kan ordet sjukdom betyda att man skall förlåta, när sjukdom är något man inte kan rå för. Jag biter naglarna av mig. Jag försöker förstå vad jag vill ha, en mamma eller bara lära känna DIG och inte dig som min "mamma". Jag har inte någon mamma, jag har min farmor och det är det närmsta mamma jag någonsin kommer att komma. Du har missat så mycket, så många skratt, tårar, förluster, lyckostunder och minnen. Det är aldrig försent är nästa tanke. Jo, en dag är det försent - innerstinne tror jag att det faktiskt är försent. Försent att lära känna dig.
Mina vänner vill vara mina vänner, finnas där och skydda mig. I alla fall de närmsta jag har. Deras tankar kring detta är att jag inte skall ta kontakt med henne. Det är bäst att jag lämnar henne i fred. Varför? Jo, för att jag skadar henne... Jag gör med ont än gott, inget gott alls. Varför, hur och när. Jag försöker vara stark, lycklig och stå stadigt på denna turbulenta jord.
Jag ser ut som dig, har drag ifrån dig. Alla ser att du är min mamma och jag din dotter. Det som skiljer oss åt är att jag är frisk och du sjuk. HUR kan en sådan sak påverka ens relation och varför ska denna lilla händelse vara avgörande för vad jag får eller inte. Jag önskar att du hade stått med på min student. Jag önskar att du hade varit lika jävla stolt över mig som resterande är.
- oavsett vad så är du alltid min mamma, sen hur jag väljer att handskas med det är en annan sak.
- Sandra
